Vinterakonitens ljusgula blommor dyker upp under träd eller i stenträdgården i slutet av februari. Växten är en viktig näringskälla för bin och andra insekter som letar efter nektar de första varma dagarna. Om vinterakoniten får spridas fritt under träd, kommer den med åren att bilda magnifika, delikat doftande mattor av blommor.
Vad är en vinterakonit i den botaniska profilen?
Vinterakoniten (Eranthis hyemalis) är en gulblommande, utbredd växt från familjen vinterakonit och smörblommiga. Den blir 5 till 15 cm hög, har fjädrande, gröna blad och ger pråliga, ljusgula koppblommor i februari och mars.
Växtprofil
- Botaniskt namn: Eranthis hyemalis
- tyska namn: Winterling
- Genus: Winter Aconites
- Familj: Smörblommafamiljen
- Tillväxthöjd: 5 till 15 centimeter
- Tillväxtvana: Plattväxande, bildar löpare
- Huvudblomningsperiod: februari och mars
- Lövfärg: Stark grön
- Lövform: Pinnade, solfjäderformad eller palmartad
- Blomsterfärg: gul
- Blomsterform: Koppblommor cirka två till tre centimeter stora
Ursprung
Den helt frosttåliga plantan kommer ursprungligen från södra Europa, där den främst trivs i fuktiga lövskogar och under buskar. Redan 1588 tog botanikern Joachim Camerarius den yngre tillbaka vinterakoniter från en resa till Italien och odlade dem i sin trädgård i Nürnberg. Den tidiga blomman blev snabbt en attraktion i landskapsparker och åtnjöt ökande popularitet bland trädgårdsälskare.
Plantering och skötsel
Den sparsamma vinterakoniten trivs i vilken normal, lätt sur trädgårdsjord som helst. Placera knölarna cirka fem centimeter djupt i marken på hösten, åtta till tio centimeter från varandra. Helst bör du placera plantan under lövträd där vårblommarna kan spridas fritt. Vattenförsämring bör dock undvikas, liksom substrat som är för torrt.
Det är viktigt att regelbundet tillföra mogen kompost. Alternativt kan du låta nedfallna löv ligga i ett lager som inte är för tjockt och låta dem ruttna. Undvik all jordbearbetning och skär bara ner plantorna när löven har gulnat och skrumpnat i slutet av maj.
Förökning
Om du inte odlar en steril sort i din trädgård, kommer vinterakoniten att utesluta sig själv. De små plantorna behöver dock ungefär fyra år för att blomma.
Alternativt kan du gräva upp de ständigt växande klumparna efter att de har bleknat, försiktigt dela dem och flytta dem.
Sjukdomar och skadedjur
Vinterlingar är extremt robusta och inte särskilt mottagliga för skadedjursangrepp eller sjukdomar. Endast rostsvampar stör då och då de tidiga vårens budbärare.
Tips
Eftersom vinterakoniter inte planteras djupt kan du försiktigt gräva upp plantan i knoppstadiet och ta in den i huset. Se till att det finns tillräckligt med underlag på knölarna och placera vårtecken i skålar.
