Fram till för cirka 600 år sedan – d.v.s. på Europas djupa medeltid – bestod det tyska landskapet till stor del av skogar, flodslätterskogar och våta ängar. Dessa naturliga biotoper fördrevs så småningom av den ständigt ökande mänskliga befolkningen, eftersom de krävde åker- och betesmark för att säkra livsmedelsförsörjningen. Än idag är de mycket artrika våtängarna starkt hotade, eftersom de faller offer för uträtning av floder samt dränering och omvandling till åker- och betesmarker.
Vad är en våt äng och vilka växter växer där?
Våtängar är artrika biotoper som förekommer nära vattendrag och i sänkor. De skapades genom jordbruksanvändning och underhålls av mänskliga händer. Typiska våtängsväxter är kärrblommor, pipgräs och skärmar.
Vad är en våt äng?
Våta ängar finns främst nära bäckar eller floder, på sjöar och i sänkor där marken är fuktig till våt - jorden i dessa mycket artrika biotoper är vana vid enstaka översvämningar. De uppstod från medeltiden genom jordbruksanvändning som slåtter- och betesområden och kräver än idag en omtänksam, mänsklig hand. Annars skulle denna äng, som är ganska bevuxen med örtartade växter, snabbt befolkas av höga perenner och buskar och snabbt förvandlas till en kantskog. Jordbruksmässigt används blötängar i första hand för vallproduktion, men är ganska olämpliga för bete m.m. De kallas också synonymt för träskängar, även om växtligheten kan variera mycket beroende på nivån av markfuktighet.
Typiska våtängsväxter
Beroende på jordens beskaffenhet och den resulterande växtligheten särskiljs tre olika typer av våta ängar:
1. Marsh ringblomma ängar
Den starkt gulblommande kärrblomman trivs framför allt på näringsrika jordar, som även kan torka ut på sommaren på grund av lägre grundvattennivå. Förutom kärrblomma (C altha palustris) innehåller denna jordbruksbrukbara våtäng växter som
- Trollblomma (Trollius europaeus)
- Stor ängsknapp (Sanguisorba officinalis)
- Ängsskumgräs (Cardamine pratensis)
- Gökcampion (Lychnis flos-cuculi)
- liksom den bredbladiga orkidén (Dactylorhiza majalis), en inhemsk orkidéart.
Den här typen av våtäng, om den används för jordbruksändamål, bör klippas och gödslas regelbundet.
2. Rörgräsängar
Till skillnad från de vanligtvis frodigt blommande kärrringblommorna, som trivs på näringsrika jordar, finns typiska pipgräsängar framför allt på ganska näringsfattiga, omväxlande fuktiga jordar. Möjliga platser inkluderar dränerade myrar. Vegetationen är starkt representerad av olika arter av pipgräs samt blommor som
- Svalrotsgentiana (Gentiana asclepiadea)
- Blodrot (Potentilla erecta)
- sibirisk iris (Iris sibirica)
- eller djävulsbett (Succisa pratensis)
präglat. Piggräsängar bör om möjligt inte gödslas, annars kommer de växter som är karakteristiska för denna typ att minska.
3. Brenndoldenwiesen
I Tyskland finns den här typen av våtängar främst i floddalarna i de stora floderna Elbe, Havel och Oder. Den typiska växtligheten består av
- Träskskärm (Cnidium dubium)
- Meadow Silge (Silaum silaus)
- Guds nådsört (Gratiola officinalis)
- eller kärrärtan (Lathyrus palustris)
markerad. Brinnande skärmängar är också kända som bäckdalsängar och måste tåla omväxlande översvämningar och uttorkning.
Skapa en våt äng
Självklart kan du också skapa en blöt äng. En naturligt fuktig plats är idealisk för ett sådant projekt, även om det vanligtvis är dränerat. På norm alt torr trädgårdsjord måste du dock gå tillväga enligt följande:
- Ta bort först det översta lagret av jord tillsammans med de kortklippta plantorna.
- Gräv en grund fördjupning eller välj en plats i en fördjupning.
- Fyll denna håla med lera eller lera och sedan - beroende på typ av äng - näringsrik jord eller en jord-sandblandning.
- Bred en speciell fröblandning för våta ängar.
Tips & tricks
Våtängar ska klippas regelbundet - minst två gånger om året - så att mångfalden av arter bibehålls och området inte blir igenväxt. Klippning är särskilt viktig under tidig höst.
