Ingen fråga: att sköta en klassisk gräsmatta är mycket mer tidskrävande och komplicerat än att sköta en äng. Du bör dock inte lämna en äng åt sig själv, för å ena sidan lider mångfalden av arter och å andra sidan lider skönheten och användbarheten av den.
Hur sköter du en äng ordentligt?
För att underhålla en äng bör du klippa den minst 1-3 gånger om året, helst efter att plantorna har blommat ut. Gödsling, kalkning eller gallring kan behövas beroende på markförhållanden och ängsväxter. Observera växternas tillväxt och analysera jorden för att vidta lämpliga åtgärder.
Ängar behöver klippas regelbundet
Den viktigaste skötselåtgärden är klippning. Ängar – oavsett vad de är – bör klippas minst en gång om året, och ännu bättre två eller till och med tre gånger. Slåtter är nödvändigt eftersom annars de känsliga och mindre påstridiga ängsblommorna och örterna kommer att förskjutas av mer robusta arter och snabbt försvinna. I grund och botten är klippning en form av ogräsborttagning. Se dock till att du får rätt tid att klippa. För att göra detta, titta på blomningsstatusen för de befintliga ängsblommorna och örterna: Om de flesta av dessa har bleknat kan du klippa. Låt sticklingarna ligga några dagar så att mogna frön kan falla till marken. Efteråt bör dock sticklingen definitivt rensas bort.
Gödsla ängar – ja eller nej?
Vanliga blomsterängar som bara står i stället för en gräsmatta behöver faktiskt inte gödslas – snarare tvärtom, eftersom gödsling kan få skadliga konsekvenser, beroende på typ av äng. Innan du funderar på att gödsla bör du analysera din äng noggrant och få gödselbehovet anpassat efter dina behov. För att göra detta kan man låta utföra ett jordprov – men man kan också titta närmare på växterna som växer där. Vissa ängsblommor trivs på rik jord och behöver därför då och då kväveh altig gödsling (t.ex. ängsprästkragar, maskrosor, prästkragar), medan andra föredrar mager jord. Tumregeln gäller dock alltid att ju mer gräs som växer desto rikare är jorden – en fattig äng har därför större mångfald.
Limeadow
Framför allt bör du vara uppmärksam på så kallade indikatorväxter: maskrosor, nässlor, klöver, soffgräs och liknande.representerar en rik jord som behöver utmärras. Växter som åkersparv, åkerzest, ängssyra, penséer, kamomill eller hartröja trivs framför allt på sura jordar. Om du märker sådan tillväxt kan du motverka den genom att applicera naturlig kalk. Den bästa tiden för kalkning är våren, även om denna åtgärd även kan utföras på hösten.
Tips & tricks
Om du nyskapat en äng behöver du ha lite tålamod. Det kan ta flera år för en robust växtgemenskap att utvecklas. Om möjligt bör du omsådda kala områden omedelbart för att förhindra att oönskat ogräs etablerar sig och sprider sig.
