Den svenska vitbjälken är en vacker växt som ger röda bär på våren. Ändå är trädet, som är en medlem av rosfamiljen, mottagligt för olika sjukdomar. Dessa bör identifieras och behandlas omedelbart för att säkerställa att den svenska vitbjälkens skönhet bevaras.
Vilka sjukdomar påverkar den svenska vitbjälken och hur man behandlar dem?
De vanligaste sjukdomarna hos den svenska vitbjälken är eldsjuka och rost, som visar sig som brända blad och frukter eller apelsinfläckar. Att skära ner infekterade skott hjälper mot eldsvåda, medan rost vanligtvis försvinner av sig själv.
Vilka sjukdomar kan försvaga den svenska vitbjälken?
Den svenska vitbjälken, som även kallas den svenska rönnen, kan angripas av ett relativt stort antal olika sjukdomar och skadedjur. Bådebrännskada och rost anses vara de vanligaste orsakerna till vitstrålesjuka. Dessutom förekommer skadedjursangrepp som poxkvalster, spinnkvalster, rosenlövhoppare eller till och med bladlöss oftare.
Hur känner man igen sjukdomarna hos den svenska vitbjälken?
Sjukdomarna hos den giftiga svenska vitbjälken kan snabbt kännas igen på många slående drag. Eldsjukamissfärgar rönnbärets blad och frukter. På grund av angreppet blir dessa mörkbruna och ser brända ut. Både frukterna ochlöven torkar upp mycket snabbt på grund av eldsmärta. Men om sjukdomen är rost kommer växten att ha orangea fläckar.
Vad hjälper mot den svenska vitbjälkens sjukdomar?
Om den svenska vitstrålen har attackerats av eldsvåda, hjälper bara en radikal kontrollmetod i detta fall. I det här fallet ska de sjukaskotten skäras ned helt för att förhindra att bakterierna sprids vidare. Vid rostangrepp behöver dock inga åtgärder vidtas eftersom rosten försvinner av sig själv efter ett tag och sprider sig till andra växter.
Tips
En jord rik på humus leder till ökade sjukdomar hos den svenska vitbjälken
Den svenska vitbjälken bör inte planteras på platser där humush alten i jorden är särskilt hög. Detta leder till en snabbare angrepp av sjukdomar och skadedjur. Särskilt svartvivellarver trivs väldigt bra i humusrika områden och förökar sig därför särskilt snabbt.
